Fodelsedag!

Ja ma du leva, ja ma du leva...
Igar vaknade jag i var cabaña i Santa Cruz vid Lago Atitlan av att Joa sjong hallandes paket, kaffe och kaka med ljus i. Jag var 23. Hade absolut inga forvantningar men det blev verkligen en av de basta fodelsedagarna sen jag var liten och inte kunde sova nat natten innan.
Tva dagar innan hade vi (jag blev satt pa ett internetcafe i en timme medan Joa sprang omkring) varit pa hantverksmarknaden i den narliggande orten Panajachel och jag fick grymt fina saker darifran, allt i lite maya-style saklart. Bland annat fick jag ett par sandaler, nagra armband, ett par bohembyxor och varldens snyggaste grytlappar.
Solen sken, allt var pa topp och till och med det for svaga kaffet smakade perfekt.

Vid frukosten blev jag bjuden pa fodelsedagsol av en som jobbade pa hostelet, inte alls for tidigt och det passade sjukt bra till agg-bacon-toast-frukosten med extra avokado.
Sen checkade vi ut for att tillbringa resterande dagen i staden med marknaden, Pana. Vi gick en liten trek i naturreservatet dar. Over vattenfall, forbi apor och coatis(snorkeldjur) och fick vara sista "awsome lake views".

Pa kvallen rakade jag valja helt fel restaurang (jag ar skyldig oss en) och lana ut 50kr till en amerikan som sedan forsvann sparlost... Men allt annat var sa grymt sa det det gjorde faktiskt ingenting!

Idag har vi kommit tillbaka till Antigua. Vi har hyrt en egen jattefin lagenhet for atminstone en vecka. Jag ska bli frisk, vi ska plugga spanska, ta nan kurs i guatumaltekisk matlagning samt ev lite salsa. Detta kanns hur bra som helst!

Reumatism och jordbavning

Vandrande pinnar, hariga tarantellor, kolibris, leguaner, klattrande ravar, tvattbjornar, snorkeldjur (tvattbjornsslakting med kort snabel), spindelapor, vralapor, konstiga faglar, sengangare, delfiner, jatteskoldpaddor och en val.

Det var nagra av de vilda djur vi sag i Costa Rica, och for att gora naturupplevelsen komplett var vi med om en jordbavning i forrgar. Vi var pa flygplatsen och jag hade precis somnat i Robins kna nar plotsligt hela byggnaden borjade skaka, lamporna slocknade, tak rasade in och folk sprang at alla hall. Det forsta jag sag nar jag vaknade var en gratande tant under en stol och Robin som drog mig mot en nodutgang som han oppnade. Tillsammans med massa andra stod vi ute bland de parkerade flygplanen och nar vi fick ga in igen sag vi pa direktsanda nyheter att det hade varit ett skalv som matte 6,2 pa Richterskalan. Man fick se hus som rasat samman och ambulanser pa vag till sjukhusen. Da forstod jag vilken tur vi haft och hur bra och snabbt Robin hade reagerat. Efter nagra mindre efterskalv, forseningar och tillslut en ombokning till ett annat flyg kom vi fram till Guatemala och staden Antigua. Det ar en San Cristobal-liknande kolonialstad med kullerstensgator och enplanshus. Nar man ser alla traditionellt kladda kvinnor och den fargstarka marknaden blir man glad over att vara tillbaka i Guatemala.

Costa Rica-vistelsen var som en semester fran semestern. Vi bodde i varldens finaste hus med pool och utsikt over solnedgangen. Vi lag pa playan, gjorde bilutflykter och at god mat (i alla fall nar Ann lagade halsar Robin). Mamma och pappa blev oroliga for Robin sa fort de fick se honom och kirrade snabbt Dr. Freddy som vi sen besokte var och varannan dag. Robin hade tydligen gatt omkring med en oroninflammation i tre veckor och hade dessutom en inflammation i lederna. Nu ater han stereoider och blir forhoppningsvis frisk alldeles snart. Han har inte reumatism.

Nu ska vi nog bestiga en aktiv vulkan. Puss

In english so that David and Gwen can follow: We've been spending the last two weeks in Costa Rica with Joas family and seen exotic animals such as big hairy spiders, monkeys, sloths and a whale. And as if that wasn't enough we experienced an earthquake while waiting for our flight at the airport. After several delays we finally got back to Guatemala all safe and sound (I belive you know we started our trip in Mexico and Guatemala a month ago).
At the moment we're staying in an old colonial town called Antigua. It's very beautiful here and we are right now on our way to climb one of the surrounding volcanoes.

Jul i Guatemala

<-- Stranden i Livingston. Var forsta asikt om Karibiska kusten ar att vi gillar Stilla havs-kusten mer...



Hoppas ni har haft en bra jul och att det blir en festlig nyarsafton! Nar vi vaknade i var tradkoja pa julafton var det samma tid som ni tittade pa Kalle Anka darhemma. Det kandes konstigt, men som tur var hade vi egna sma kolibris utanfor fonstret som sjong for oss. Resten av julafton tillbringade vi pa hastryggen i djungeln och pa kvallen at vi ett lite annorlunda julbord, men det fanns i alla fall skinka.

Var resa over gransen till Guatemala gick smidigt och de forsta tre dagarna var vi i Flores. En ganska turistig, men valdigt vackert belagen stad pa en liten o i en sjo. Vi besokte Tikal som ar den storsta och mest imponerande av alla mayaruiner. Det var haftigt, sjukt stort och mitt i den tataste djungeln. Joa tyckte dock att det var roligare att titta pa alla exotiska djur an pa pyramiderna, det fanns tukaner, vildkalkoner, nagot konstigt tvattbjornsliknande djur och notkastande spindelapor.

Efter detta bar det av till Finca Ixobel dar vi stannade fem natter och firade jul. Det ar en stor, ekologisk gard med massa djur, camping och restaurang och vi bodde i en tradkoja utan el. Stamnigen var valdigt familjar och alla som bodde eller jobbade dar umgicks med varandra. Vi blev bastisar med ett amerikanskt par som vi drack ol med i baren vid poolen pa kvallarna. Det basta med stallet var att man kunde bestalla hur mycket mat och dricka som helst, utan att betala nagonting forran utcheckningen. Notan landade pa 1800.

Efter en slaende vacker batresa langs Rio Dulce kom vi igar fram till Livingston, en Garifuna-stad vid Karibiska havet. Den har platsen skiljer sig fran nastan allt annat i Centralamerika, befolkningen ar morkhyad, man hor reggeamusik overallt och de har nagot eget, konstigt sprak. Aven maten ar annorlunda och igar at vi den lokala specialiteten Tapado som ar en jattegod skaldjursgryta med kokosmjolk.

Imorgon tar vi 06.30-baten till Puerto Barrios dar vi ska hoppa pa en buss till Guatemala City. Vi flyger tidigt dagen darpa till Costa Rica dar vi ska fira nyar med Joas familj!

Bilhyrning och Palenque

Nu var det ett tag sen vi skrev och det har hant en hel del. Vi hyrde bil i helgen och akte upp i bergen. Dar utforskade vi olika roliga byar, var i en kyrka dar de dricker coca cola och rapar hogt och blev hembjudna till en indanfamilj som bjod pa sprit och kladde pa oss deras traditionella brollopskladsel. Sen akte vi till Comitan for att besoka en nationalpark eftersom Joa hort att man kunde hyra hastar dar (det ar ett valdans tjat om att rida). Det kunde man inte. Daremot fick vi punka mitt pa varsta safarivagen! Som tur var hade en guide overtalat oss om att han skulle folja med i bilen och visa oss runt i parken och han hjalpte oss att byta dack.

Nu ar vi i Palenque och har kollat in Mayaruinerna. Vi hittade en egen liten vag i djungeln som ledde till en avlagsen pyramid och gick runt och lekte upptacktsresande.

Idag har vi varit hos en lakare for Robin har haft nacksparr i fyra dagar och lock for orat i tva veckor. For detta fick han bland annat konstiga tabletter, salva som Joa ska "massera in karleksfullt" och tre sprutor som varannan dag ska tas i baken.

Imorgon tar vi oss over gransen till Guatemala.

Tehuantepec

Nu har vi kommit till en ny liten stad som heter Tehuantepec. Vi tankte forst aka till Salina Cruz, for det tyckte jag (Joa) lat fint, men sen laste vi att det enda som fanns dar var en oljehamn och massa slagsmal och ran. Den har platsen daremot ar hur mysig och genuin som helst. Alla kvinnor over trettio bar fargglada langkjolar och det ar marknad pa nastan varenda gata. Det trakiga ar bara att Robin ar sjuk, stackarn. Han ar dalig i magen, har haft feber och ont i ett ora, sa om jag vill utforska stan far jag gora det sjalv. Och det vill jag inte. Alla stirrar pa mig som om jag vore en utomjording, de har antagligen aldrig sett nagon som ar over en och fyrtio. Det later kanske inte sa farligt, men det ar jattejobbigt nar en hel gata tystnar och vander sig om nar man kommer gaende. Darfor ligger vi mest under flakten och laser och kollar pa tv, ater chips och dricker vatten. Jag har kopt ett armband och en febertermometer i sjukpresent till Robin och ett par orhangen och en pincett som trost till mig. Idag mar han battre ocksa sa imorgon tar vi nog bussen upp till mayabyarna i bergen i Chiapas. Vi ska hyra bil och aka runt sa det kommer bli toppen!

Apropa skoldisarna sa var de inte sa speciella. De flot runt ute pa havet och sag ut som stenar och hade varsin fagel pa skalet. Daremot var det sjukt coolt att se ett gang delfiner. Jag har ju alskat delfiner sen vi var pa Kolmarden med Birkaskolan (min lagstadieskola)...

Saknar alla er darhemma och tanker pa er extra mycket nu nar det inte ar sa handelserikt harborta!

Hittills

Mandag 24/11 kom vi till Mexico City. Det var jattestort och Joa var radd och fros men Robin fick ata tacos fran ett gatustand sa han var ganska nojd anda. Sen akte vi och halsade pa Joas foraldrars kompis Per och hans soner i Cuernavaca, ungefar fem mil soder om huvudstaden. Det var lugnare, vi var jet lagade och hade en skorpion pa golvet. Pa fredagen tog vi bussen till Acapulco. Vi bodde i gamla delen, precis vid stranden och bara ett par kvarter fran torget. Vi hade verkligen kommit till varmen, duschade minst fem ganger om dagen och lade oss under flakten. Det var enda sattet att svalka sig for till och med havet var ljummet. Efter ett par natter i Puerto Escondido pa ett skont hostel agt av en stenad australienare med tourettes syndrom befinner vi oss nu i Mazunte. Det ar en liten, liten by med massa bohemer, fantastisk strand och skon stamning. Till just denna strand kommer nagon typ av stora skoldpaddor for att para sig och det ska finnas gott om dem i vattnet just nu. Imorgon ska vi ut pa en battur och snorkla med skoldpaddorna, sa vi aterkommer med mer info nar vi traffat dem.

Veckans basta: Att komma ner till kusten, till varmen och stranden! Nu kanns det som att resan antligen borjat!

Veckans samsta: I Acapulco nar en tjej ville salja en pytteliten hundvalp till oss som hon hade i sin cykelkorg och vi var tvungna att saga nej. Den var varldens gulligaste och somnade i Joas kna.

Sa... Det blev ett ganska trakigt forsta inlagg, men nu ar ni i alla fall uppdaterade.